En blondin ringer till sin pojkvän.
- Hej, kan du komma hit och hjälpa mej med ett vansinnigt svårt pussel?
- Vad föreställer den? Asså pusslet? frågar han.
- Typ nån tupp, svarar blondinen.
- Jag kommer.
Blondinen släpper in pojkvännen och visar pusselbitarna på bordet.
Sedan säger pojkvännen:
- För det första, det spelar ingen roll vad vi gör, vi kommer aldrig kunna sätta ihop bitarna till något som liknar en tupp.
Han tar hemmes hand och fortsätter:
- Nu tar vi en kopp te och sen...Han suckar..
- Sen plockar vi ihop alla cornflakesen i kartongen igen..




Asså av nån konstig anledning tycker jag att denna historian är söt. Han verkar ju tycka om henne iaf, till skillnad mot hur dessa historierna brukar låta!