Nyss hade jag och johanna tidernas spanking tävling, de var en hård kamp mellan de två forna mästarna. Detta slaget skulle bli legendariskt, segraren skulle få både män och rikedomar.
Både Jag och Johanna intog spaninking positionen, med ryggarna emot varandra la vi händerna på våra uppåtputande rumopr, och sedan kunde slaget börja.
Vi började slå på våra rumpor, hårt. Armarna rörde sig som små maskiner ända tills mjölksyran gjorde de nästan omöjligt att fortsätta. I stridens hetta började vi psyka varandra. Vi försökte få den andra att ge upp då armarna inte längre ville lyda. Men ingen verkade vilja ge upp mästartiteln i första taget. Publiken jublade, då de aldrig sett en så spännande spaniking batte innan. Smärtan från armarna började ge ut sin rätt, vi började slå i ojämn takt och man kunde se paniken i våra ögon.
Vi visse att matchen led mot sitt slut, och vem skulle bli den storslagna mästaren?
Johanna gav ifrån sig ett högljutt stönande när hon slutligen föll till marken av utmattning. Kvar stod den legendariska mästaren Lillie.