Jag tänker väldigt mycket, för mycket. Jag överanalyserar saker tills det blir helt oklart och jag känner mig helt osäker på saken. Jag blir förvirrad och sen kommer jag aldrig underfull med någonting utan bara glömmer bort det, sen ett tag senare (kan vara månader senare) så tänker jag på nått liknande igen, sen kommer jag in på samma tankar igen och kommer fortfarande inte underfull med någonting alls.
Men det är ändå ganska okej, det är värre när jag gör så med ord, då kan jag nästan aldrig använda ordet rätt igen! Helt sjukt, måste sluta förvirra mig själv! Det är illa nog att alla andra gör det hela tiden. Så jag är nästan konstant förvirrad och fundersam, förstår inte riktigt någonting.

Men när jag väl förstår någonting blir jag stolt och berättar de för alla! haha men detta är en del av min charm, en del av det som gör att mina vänner gillar att umgås med mig, en del av det som gör att killar tycker att jag är gullig. En del av det som gör mig till Lillie!

Okej nu har vi pratat alldeles för djupa tankar, luktar nog bränt här inne snart! haha